anneliiee

Jag vill bara få det här ur världen nu så jag slipper o tänka på det något mera.. Trodde fan inte att det skulle bli såhär mkt skit av det o tjafs.. O ibland känns det som att det är ingen som förstår mej hur jobbigt det egentligen är och hur mkt det det tär på psyket o en själv som person.. Funderar oxå på om det bara är jag som överreagerar, är det jag som gör fel. Hur mkt skit ska man behöva ta.? När ska man börja säga ifrån då? Är det så att man bara så ska stå där o hålla med hela tiden.? Ska man alltid va den som lägger sej lr backar i svåra situationer.? Känns som att ja bara gör fel hela tiden, vad jag än gör, vad jag än säger hur jag än är så blir det bara fel i slutändan.

Men det kanske e lika bra att hålla käften att inte yttra sej alls o bara hålla med o se glad ut.. Så blir de aldrig fel.. Men va fan det funkar jue inte så.. Jag har alltid den som backat lagt mej för att jag inte orkar med tjafs, konflikträdd kan man väl kallat oxå.. Måste börja stå upp för vem jag är och vad jag tycker, måste börja säga ifrån när något är fel.. Allt går till en gräns sen orkar man inte mera... Finns vissa tillfällen när jag känner mej helt handikappat o vet inte vad jag ska göra längre... Det är jobbigt att de ska behöva vara så..

Värsta av allt när ja blir så arg så går det ut över alla andra oxå.. Och det är verkligen inte meningen.. Men jag mår inte alltid bra. Vet inte vad det är men vissa dagar vill jag bara ligga kvar i sängen o ligga där hela dagen.. Bara va för mej själv..

Nu tog det stopp i huvudet på mej.. Men det kommer nog någon mer dag när jag kanske behöver skriva av mej.. För jag har sjukt mkt tankar o funderingar i skallen men just nu får ja inte ur mej något.. Så ska ta tag i tvätten nu igen ist..