kvälls tankar

Vad är det som definierar ett bra och lyckligt liv?

Att man har ett jobb som man trivs med, bästa vänner som alltid finns i alla lägen, en sambo som man älskar, familj och trivs ihop med, barn, hus osv.?

Eller räcker det med att man bara trivs med tillvaron som den är? Oavsett hur den ser ut, att man trivs och mår bra med sig själv, att man känner sig trygg i sig själv.

Jag tror det är en blandning av dessa saker, kanske inte allt men en del av det, för mig är ett bra och lyckligt liv att ha en sambo som man älskar, en underbar familj. ett jobb som man trivs med, vänner som finns där för en i alla lägen, barn.

Ibland kan man känna sig så otroligt ensam trots detta, kan va att man inte har alla dessa faktorer eller någonting annat, att man inte känner sig förstådd eller nått annat.

Man kanske bara har ned och uppgångar, svackor man ramlar ner i som gör att man känner att vad är detta, ska man känna så?

Det är mycket mer vanligare än vad man tror. Men människor över lag visar det inte utåt, man sätter på sig masken och allt är så bra. Man pratar gärna inte om saker och ting som kan va jobbigt, eller så vet man bara inte orsaker till varför det kan kännas jobbigt. Man kan tycka att det är pinsamt, att man skäms, man kanske är rädd för att personer inte heller ska förstå därför är det kanske lika bra att va tyst.

Av någon anledning så kan jag ibland känna ett stort tomrum, det är något som fattas i mitt liv. Som kan göra mig väldigt nedstämd vissa dagar.

Finns personer som jag saknar i mitt liv som alltid fanns där förr. Men tider förändras.

Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan några år. :)

Det var mina funderingar för denna kväll, skulle kanske ta och försöka få sig lite sömn.