anneliiee

Nu är det dax igen. Känner för att börja skriva lite igen. Sist så tog motivationen slut och bristen på nått att skriva om. Lite så är det väl kanske nu med visserligen. Har sällan nått intressant att skriva om förutom min vardag som är mindre intressant.

För det mina dagara handlar om är att jag går upp tidigt o jobbar sedan hem o slöa o fixa mat, dusch och sova, sen samma procedur dagen efter. Och när jag är ledig så sover jag nått längre, går upp kollar på tv:n försöker hitta motivationen till att plugga, micke kommer hem dax o fixa mat, sedan duscha o sen sova. Vad är det egentligen för liv som man lever, mycket tråkigt och lite meningslöst känns det som ibland faktiskt. Men vad gör man när man inte har någon direkt ork till annat och heller ingen lust då är det svårt.. Men kanske dax o göra en förändring i sitt liv.
Just nu börjar jag bli stressad över skolan, läser en kurs och den har tagit en termin o bli klar med, snacka om att man är lat och att jag inte har någon som helts självdiciplin. Ingen bra egenskap när man valt att plugga på distans, då MÅSTE man ha sjävldiciplin om det ska bli nått gjort. En sida av mig kan tycka att det vore faktiskt bättre att läsa i klass, men den andra sidan tycker absolut inte det, för hemma kan jag lägga upp det hur jag vill, även fast jag gör det väldigt dåligt. Men sen så jobbar jag ju samtidigt oxå och jag trivs på mitt jobb och vill absolut inte sluta heller för att plugga på heltid, sen när det är mitt första riktiga jobb, där jag slipper leva i ovissheten så är jag mkt rädd om den. Så därför har det blivit så..

Jag har jobbat från att vara timvikarie till att börja på schema och månadsanställning, till att fortsätta med det, men att sedan ha fått ett större ansvarsområde. Och jag trivs verkligen med ansvaret, att jag har något att säga till om att jag får vara med och bestämma.. Jag känner att mitt jobb som jag har nu har betydelse, jag gör en god gärning, jag är viktig och jag gör något bra. Är det inte så man ska känna med sitt jobb. Och sen att man har toppen arbetskamrater är oxå nått som är bra och gör att man trivs riktigt bra på jobbet.

Men ibland känns det som att jobbet är hela ens liv, ibland har man svårt att släppa rollen man har på jobbet när man slutar och ska gå hem. Och sen att sluta i tid är mkt svårt ibland, för har jag påbörjat en sak har jag så svårt för att släppa det, utan vill göra klart sen kan jag gå hem.

Skönt och skriva av sig. :)